David Hylander

Jag är frilansjournalist och redaktör. Det här är en blogg och ett artikelarkiv.

Broder Daniel – en resumé inför sista spelningen

leave a comment »

Publicerad i Hallands Nyheter, 080808.

Broder Daniel var det kaotiska kompisgänget från Göteborg som blev ett av Sveriges mest älskade band. Nu gör de sin sista spelning någonsin, till minne av den bortgångne gitarristen Anders Göthberg.

En dag i slutet på 80-talet träffades Henrik Berggren och Håkan Hellström i rökrutan på Göteborgs högre samskola.
– Det här är Håkan, Henrik. Han har precis färgat håret svart, sa någon.
– Bra!, sa Henrik Berggren.

Han var skolans freak och hade ett band tillsammans med en annan kille, Daniel Gilbert. Håkan kom med som trummis.

Där någonstans börjar historien om Broder Daniel. Naivistiska, misantropiska texter, skräniga men effektiva poplåtar och Henrik Berggrens pandasminkning gjorde dem till hjältar för en hel generation svårmodiga tonåringar.

När de nu gör sin allra sista spelning, på Way Out West i Göteborg, är det som ett av Sveriges mest populära och hyllade band. Henrik Berggren är en popikon och Håkan Hellström vår mest folkkära artist.

Men Broder Daniel började som odrägliga, bångstyriga snorungar; först konstigast på Samskolan, sedan ökända i Göteborg för att de alltid var fullast och alltid blev utslängda från krogen.

Bandet, som efter hand förstärktes av Johan Neckvall och Anders Göthberg, byggde upp sitt rykte genom ett antal kaotiska spelningar i hemstaden. Henrik Berggren hade sjömanskostym på sig och brukade dansa barfota på krossat glas på scenen.

Under 90-talets första år utvecklade Broder Daniel sitt speciella sound. Att låtarna lät som de gjorde berodde delvis på att Henrik Berggren inte kunde spela gitarr och sjunga samtidigt. De gjorde sin första demoinspelning i Per Gessles studio i Halmstad och fick skivkontrakt med EMI.
Håkan Hellström, som hade hoppat av bandet, ångrade sig bittert och gick in i en depression. Lars Malmros ersatte honom bakom trummorna.

Debutskivan ”Saturday Night Engine” kom 1995 och var banalt oväsen och smittande pop på samma gång. Henrik Berggren ville att det ”inte skulle låta som något annat”, och bandet spelade in skivan i stort sett på egen hand.

Efter skivdebuten blev bandmedlemmarnas livsstil allt vildare. Daniel Gilbert tröttnade på supandet och konflikterna och hoppade av. Inför andra skivan ersattes han av Theodor Jensen
”Work”, den första singeln från uppföljaren, blev en hit med sin ba-da-ba-pa-paa-refräng. Videon regisserades av en ännu okänd Lukas Moodyson.

I efterhand känns ”Broder Daniel” som en mellanskiva, men den förstärkte Broder Daniels status som ett tongivande svenskt popband, och som galjonsfigurer för 90-talets svartsynta indiepopare.

När ”Broder Daniel Forever” kom ut 1998 hade bandet fortsatt att turnera, och leva, hårt. Henrik Berggren mådde inte särskilt bra, och de nattsvarta texterna till låtar som ”I′ll Be Gone” och ”Happy People Never Fantazise” var allvarligt menade.
Trots det dystra temat är ”Broder Daniel Forever” en makalös skiva. Effektsökandet och den nästan absurda enkelheten från bandets första år hade ersatts av skränigt inramade men ändå klassiska popmelodier.

Men det krävdes något mer för att Broder Daniel skulle få sitt definitiva genombrott. Detta något hette ”Fucking Åmål”. Lukas Moodyson hade använt tre Broder Daniel-låtar i sin debutfilm, och när den blev en jättesuccé blev deras musik synonym med det sena 90-talets tonårsångest och utanförskap.
Sommaren -99 spelade Broder Daniel inför hysteriska fans på de största festivalscenerna.

Framgångarna och turnerandet tog till slut knäcken på Henrik Berggren. Broder Daniel tog en paus och medlemmarna skaffade sig jobb vid sidan av. Året efter slog Håkan Hellström, som hade återvänt till bandet inför den tredje skivan, igenom som soloartist. Henrik stannade mest hemma och tog det lugnt.

Den sista november 2001 framförde Broder Daniel för första gången på tre år en ny låt, i tv-programmet Sen kväll med Luuk. ”Shoreline” blev en omedelbar klassiker och snart Sveriges mest spridda bootleg-inspelning någonsin.
Efter framträdandet hos Luuk försvann Broder Daniel in i tystnaden igen. Det ryktades att Henrik Berggren hade tagit jobb som kurator i Göteborg, eller att han var inlagd på en avgiftningsklinik.

I själva verket satt han hemma med låtar till en fjärde skiva – han kände sig bara inte redo att spela in den än. ”Cruel Town” kom slutligen till, två år senare, och blev Broder Daniels sista album.

De senaste åren har bandet legat på is. Håkan Hellström och Theo Jensen har framgångsrika solokarriärer, Henrik Berggren har börjat spela bandets låtar live på egen hand, och Broder Daniels spelning inför 18 000 personer i Göteborg sommaren 2005 såg ut att bli deras sista.

Det blev inte så. En natt i mars i år tog gitarristen Anders Göthberg, den som vid sidan om Henrik Berggren varit med längst i Broder Daniel, sitt liv.

När de andra medlemmarna nu hyllar hans minne med en konsert på Way Out West är det förstås en orimligt tragisk inramning för en popkonsert. Det är också det sista kapitlet i historien om ett av Sveriges bästa popband någonsin.

DAVID HYLANDER

Written by David Hylander

22 augusti, 2008 den 12:41

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: