David Hylander

Jag är frilansjournalist och redaktör. Det här är en blogg och ett artikelarkiv.

Tre raka ackord och Game, set & match

leave a comment »

Intervju med Jonas Game, publicerad i Hallands Nyheter 080704 (finns inte på webben).

Jonas Lundqvist spelar i Varberg igen, efter tolv år, ett uppbrott och en nystart.
Då var han trummis i Bad Cash Quartet, nu är han ute på egen hand som Jonas Game. Mycket är annorlunda, men Jonas har fortfarande svårt att sitta still.

Jonas Lundqvist har spelat tennis hela dagen. Mellan spelningarna och skivinspelningarna jobbar han som tennistränare. Nu är han trött, men det är bara bra; det gör honom lugn.
– När jag är ledig och har för mycket energi leder det bara till onödigheter, säger han.
När Bad Cash Quartet, där Jonas Lundqvist spelade trummor, skivdebuterade var han 16 år gammal. Nu är han 28 soloartist; fortfarande ganska omogen men kanske lite mer ödmjuk.
– Nu för tiden är jag glad att någon bryr sig. När man var 16 tog man det för givet. Men det kanske lite den känslan som gjorde att folk faktiskt brydde sig.

Jonas Game-skivan ”ADHD” kom i höstas.
– Den var lite som min sista ungdomsenergi. Jag var i bråk med så många just då och tog inte hjälp från nån. Nu kan jag ta hjälp av kompisar som är bättre på det de gör än vad jag är, säger Jonas.
Just nu skriver han nya låtar – ”och lämnar lite halvfärdiga” – och en ny skivinspelning är på gång, lite längre fram. Kanske blri det lite mörkare, inte lika direkt, den här gången.
– Jag skulle gärna satsa jättestort rent musikaliskt på nästa skiva. Men hur jag än vänder och vrider på det kan jag ändå bara skriva med tre ackord.
Han har ett behov av att testa nya grejer. Som att lära barn att spela tennis.
– Det känns helt bisarrt. Om barnen bara visste vad jag håller på med. Och föräldrarna… Det känns som att polisen ska komma in när som helst och hämta mig.

I kväll spelöar Jonas Game på Majas vid havet när den ambulerande popklubben Handen på hjärtat kommer till Varberg.
Det är inte första gången Jonas Lundqvist står på scen i Varberg. Plötsligt kommer han på att Bad Cash Quartet gjorde sin första spelning utanför Göteborg där.
– Vi åkte ner på ett Statoilflak med en presenning över, med våra instrument i famnen. Livsfarligt. Det var en av de bästa kvällarna i mitt liv tror jag.
Vi kommer fram till att det var på Majas café, 1996 eller -97. Jonas brister ut i ett lätt ångestfyllt skratt när han inser att det var elva-tolv år sedan.
– Det var bra att vi bröt upp det där bandet. Man känner sig mycket yngre när man bryter upp och startar nytt.

Det blir en handfull spelningar i sommar och sen ska Jonas, förklarar han, köpa en one way ticket till Milano.
– Jag tänkte utsätta mig för något riktigt dumt så att man vet att man lever. Vara pank, italienarna vill inte veta av en… Så att man känner att man längtar hem.
Kanske träffar han en tjej och blir kvar, som tennistränare åt den italienska överklassen och med egen olivlund.
Eller så blir det en ny skiva i höst.

DAVID HYLANDER

Written by David Hylander

3 september, 2008 den 14:48

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: