David Hylander

Jag är frilansjournalist och redaktör. Det här är en blogg och ett artikelarkiv.

Söndagskrönika: Tillgängligheten killed the radio star

leave a comment »

Apropå den senaste veckans fildelningskontrovers på Sydsvenskans kultursidor (recap: Recensenten Jonn Jeppson skriver i sin recension av Metallicas nya skiva att någon har lagt upp en förkortad och bättre version av skivan på Pirate Bay. Metallicas skivbolag surnar till och ställer in bandets intervju med Sydsvenskan. Daniel Sandström skriver i en ledare att Sydsvenskan ska ta fram en policy för hur tidningen ska förhålla sig till fildelat material.) – ja, jag laddar ner musik. Jag ser det som nödvändigt för att hålla sig a jour med ett allt mer vildvuxet musikutbud som i allt högre utsträckning har sin infrastruktur på nätet.

Egentligen behöver det väl inte sägas. Att ladda ner musik är i dag lika självklart, lika oundvikligt för den som är musikintresserad, som det var att köpa skivor för tio år sedan. Och visst, det är olagligt och gratis och det får förstås konsekvenser både juridiskt (vad händer med upphovsrätten?) och för dem som förtjänar sitt uppehälle i musikindustrin. Men en annan aspekt av fildelningen, och internet som distributions- och informationskanal över huvud taget, tror jag är minst lika viktig på sikt.

Tillgängligheten.

När jag skrev om den halländska punkhistorien i somras pratade jag med Filip Radovic, som spelade i punktrion PQ Rockers och hängde på Musikfiket i Varberg på 80-talet. Han snackade länge om hur besvärligt det var att få tag på en särskild skiva på den tiden, och hur det påverkade hur man såg på sitt eget musiklyssnande. Det skapade en exklusivitet, menade han, en känsla av att man tillhörde ett hemligt sällskap bara för att man lyssnade på New York Dolls eller Ramones.

Det är ingen unik erfarenhet – snarare är det en fundamental beståndsdel av den musiklyssnarkultur som fortfarande fanns kvar när jag växte upp (även om det fanns Napster och ginza.se vid det laget) men som, på riktigt, tror jag, är på väg att försvinna i och med att internet har gjort i princip all musik tillgänglig för i princip alla.

Det intressanta är att det där verkar ha inneburit en tillbakagång till ett musikliv som det såg ut när ingenting var tillgängligt. Istället för vara ett glorifierat frimärkssamlande med fanatiska övertoner har musikintresse blivit något väldigt konkret: det handlar om att umgås och ha trevligt; om att bli underhållen. Att dansa på klubben och att dansa på logen – principen är den samma.

Det syns också på vad folk är beredda att betala för. Inträde till konserter och klubbar, absolut. En inslagen plastbit som står och samlar damm i bokhyllan… knappast.

Det man brukade betala för var exklusiviteten i att äga en skiva; privilegiet i att få tillgång till 40 minuter av något nytt och okänt som kanske innehöll det bästa man hade hört i hela sitt liv.

Utan den exklusiviteten är en skiva – oavsett om den lagras på cd eller på hårddisken – bara något som tar upp plats.

Written by David Hylander

14 september, 2008 den 16:35

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: