David Hylander

Jag är frilansjournalist och redaktör. Det här är en blogg och ett artikelarkiv.

Tv-krönika: Generation Kill / Kristallen / Clay Shirky

leave a comment »

Publicerad i Hallands Nyheter 080912.

Suspension of disbelief, tänker jag när jag ser Alexander Skarsgård som marinkårssoldat i ”Generation Kill”, det verklighetsbaserade Irakkrigsdramat som hade premiär på Canal plus i förra veckan. Den svåröversättliga engelska termen beskriver det som händer när vi ser något på bioduken eller tv-skärmen som vi vet är på låtsas, men som vi ändå lever oss in i som om det vore på riktigt.
Det blir påtagligt för mig när Alexander Skarsgård, några avsnitt in i ”Generation Kill”, förvandlas från den där svenska dussinskådisen i fåniga ”Hundtricket”, till en livs levande marinkårssoldat, bataljonens kyligaste, på plats i Irak.
Skarsgård gör en smått fantastisk rolltolkning i sommarens mest omtalade tv-drama, baserat på journalisten Evan Wrights upplevelser som inbäddad reporter under Irakinvasionens första veckor. Men ”Generation Kill” är ett klassiskt ensembledrama utan tydliga huvudpersoner; en långsam, realistisk på gränsen till dokumentär skildring av krigets absurditet, brutalitet och tristess. Att tv-serien följer den journalistiska förlagan utan att krydda med extra action och dramatik gör den bara ännu mer spännande. Långsamt växer marinkårssoldaterna från stereotyper till hela, komplexa porträtt av livs levande människor. ”Generation Kill” tar sig tid att skildra något besvärligt utan att hänfalla till enkla knep.

Alexander Skarsgård dyker upp i ytterligare en dramaserie från amerikanska tv-bolaget HBO i höst, som vampyr i ”True Blood” med premiär i september. SVT har ett avtal med HBO, så räkna med att både ”True Blood” och ”Generation Kill” dyker upp i statstelevisionen så småningom.

***

Det är alltid lika tråkigt när branschens interna ryggdunkande ska legitimeras av ”folkets röst”. Tv-priset Kristallen röstades fram av tittarna, och Årets program blev fyrans underhållnings-hit ”Let’s dance”. Ett effektivt och omåttligt populärt program, javisst, men hur kul är det att lyfta fram något som alla redan känner till och gillar? Populariteten (för att inte tala om annonsintäkterna) borde få vara sin egen belöning. Tittarröstandet suddar ut trovärdigheten från ett tv-pris som skulle kunna vara ett effektivt sätt att sätta spotlighten på kvalitet och nytänkande.

***

I en föreläsning från i våras berättar författaren och it-filosofen Clay Shirky om en bekant som tittar på dvd tillsammans med sin fyraåring. Plötsligt går ungen fram och börjar rota i sladdarna bakom tv:n.
– Vad gör du?, frågar hennes pappa.
– Jag letar efter musen, säger fyraåringen.
Shirkys poäng är att det passiva tv-tittandet i längden kommer att ha svårt att konkurrera med medier som ger publiken en möjlighet att delta och interagera. Vilken fyraåring som helst vet att det är något fel på en skärm som saknar mus, menar han.
Föreläsningen finns förstås inspelad och upplagd på interaktiva videosajter som YouTube…

DAVID HYLANDER

Written by David Hylander

16 september, 2008 den 13:17

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: