David Hylander

Jag är frilansjournalist och redaktör. Det här är en blogg och ett artikelarkiv.

Archive for januari 2009

Spotify har en bra bit kvar

with 8 comments

Jag irriterar mig mer och mer på bristerna hos Spotify. Avsaknaden av vettiga filter, sociala funktioner och bokmärken. Luckorna i katalogen, som ofta framstår som helt godtyckliga.

Spotify är som en jättelik lagerlokal full av gamla vinylskivor. En guldgruva av fantastisk musik, visst, men man måste ödsla tid på att sovra bort skräpet (artistsidorna är till exempel olidligt svåröverskådliga), och även om man alltid har något bra att lyssna på så är det oftare än inte som man blir irriterad för att man inte hittar just den skivan man känner för att lyssna på.

Det är besynnerligt att Spotify-teamet har tagit fram en så lysande grundtjänst utan att bygga på med de funktioner som hade kunnat göra den oumbärlig. I dagsläget skulle jag inte kunna tänka mig att betala för Spotify, till skillnad från last.fm, vars prenumerationstjänst jag faktiskt har kostat på mig ett par gånger.

Update: En nyhet i dag, via Peter Sunde: Spotify stympar katalogen av rättighetsskäl.

Annonser

Written by David Hylander

28 januari, 2009 at 12:39

Publicerat i Blogg

Tagged with , , , ,

Veckans Chris Anderson-pepp är igång

leave a comment »

Om en vecka kommer Chris Anderson till Media Evolution i Malmö och snackar. I dag börjar inför-peppen med ett blogginlägg från Peter Sunde om vad den digitala gratisekonomin (som ju är ämnet för Andersons nya bok Free) kommer att innebära i längden. Det är första benet i en bloggstafett som What’s Next har dragit igång. I morgon skriver Martin Thörnkvist på Digital Renaissance

Ska bli kul. Ses vi där?

Jag har förresten skrivit lite om det här med gratis här, här och här.

Written by David Hylander

28 januari, 2009 at 12:24

Väldigt många pixlar, och Richard Prestons fantastiska reportage

leave a comment »

Det blev diskussion på kontoret om den här extremhögupplösta bilden från Obama installationstal. Hur har han gjort?, etc. Den tekniska aspekten intresserar mig inte så mycket, men det fick mig att tänka på den här artikeln av min favvo-journalist Richard Preston. Handlar om hur bröderna Chudnovsky – två geniala matematiker – med hjälp av sin DIY-superdator försöker göra en exakt, högupplöst digital kopia av det enorma medeltida textilkonstverket ”The Hunt Of The Unicorn”.

Det låter obegripligt som reportageuppslag, men Preston har en enastående förmåga att göra sina ämnen både lättbegripliga och engagerande. Det här reportaget, om bröderna Chudnovskys jakt på mening i talet Pi – beräkat till flera miljarder decimaler – är ännu bättre.

Här är mer gigapixelporr, med nationalparken i Yosemite som motiv.

Written by David Hylander

26 januari, 2009 at 16:00

Gästblogg: Niklas Alicki om scifi

leave a comment »

Battlestar GalacticaNiklas Alicki, P3-reporter och scifi-entusiast, var den som fick mig att fastna för ”Battlestar Galactica”. När serien återvände för en sista halv säsong frågade jag honom om han ville gästblogga om det hyllade rymddramat. Han levererade den här rapporten om hur det står till med scifi-genren just nu:

”Alltså det är en science fiction-serie, men den har djup och komplicerade karaktärer och spännande intrig också”

Det har inte alltid varit helt lätt att förklara varför man gillar ”Battlestar Galactica”. Sedan serien startade 2003 har de flesta avfärdat den som ytterliggare ett rymd-äventyr bland andra i SciFi Channels tablå. Och egentligen, who could blame them? Övriga serier på kanalen är nördig, med en liten, nischad publik. Om man tar tv-tittarnas generella misstänksamhet till science fiction i beaktande är det inte konstigt att ”Battlestar Galactica” har gått många förbi.

Damon Lindeloff, en av skaparna bakom ”Lost”, kanske en av de mest hyllade science fiction-serierna de senaste åren, sa nyligen på en press-turné att de medvetet döljt scifi-inslagen i serien för att inte skrämma bort tv-tittarna. Först nu, i samband med seriens femte säsong, kan de ösa på med tidsresor och onda vetenskapsmän fullt ut.

I Entertainment Weekly säger ”Star Trek”-regissören JJ Abrams (som även var med och skapade ”Lost”) att den nya filmen inte är för fans av science fiction, utan för fans av film i allmänhet. Med den kommentaren syftar han ju givetvis på att det är en film som kan tilltala så många fler än redan initierade Trekkies.

På samma sätt såldes Neal Stephensons senaste roman ”Anathem” in som adventure fiction eller i vissa fall speculative fiction. Inte som science fiction, trots att romanen utspelar sig på en annan planet som får besök av utomjordingar från en annan dimension. ”Anathem” hoppade direkt in på New York Times Best-sellers List. Jag kan ha helt fel men det känns inte som att den hade gjort det med en sci fi-stämpel på sig.

”Battlestar Galactica”-prequelen  ”Caprica” har redan stött på en massa hinder, men kommer förhoppningsvis i början av nästa år. Då lanserat som ett familjedrama mer än något annat, trots att det utspelar sig på en annan planet och med robotforskning som centralt tema.

Varför är det så svårt att svälja genren science fiction trots att vanliga tv-tittare uppenbarligen kan gilla det? Är enda sättet att sälja in kvalitativ sci fi genom att smyga in det (”Lost”, ”Heroes”, ”Caprica”) eller genom en imponerad uppvisning av specialeffekter från välbeprövade franchiser (”Terminator: Salvation”, ”Terminator: The Sarah Connor Chronicles”, ”Transformers 2”).

Nu är ju inte ”Battlestar Galactica” det bortglömda rymd-epos det en gång var. Time Magazine utnämnde serien nyligen till en av de 100 bästa någonsin, och inför de avslutande avsnitten har amerikanska tidningar hyllat den som ett av de bästa fiktiva verken post-9/11.

Men ”Battlestar Galacticas” framgångar verkar inte ha hjälpt sci fi-genren nämnvärt. Joss Whedons efterlängtade pilot ”Dollhouse” fick nyligen genomgå ändringar eftersom Fox tyckte att den var för komplicerad för en stor publik. ”Virtuality”, som skrivs av Ron Moore och regisseras av Peter Berg (”Friday Night Lights”), verkar också gå en otrygg framtid till mötes. ”Journeyman” och ”Bionic Woman” har redan lagts ner, och ”Terminator: Sarah Connor Chronicles”, ”Heroes” och ”Chuck” slåss mot sviktande tittarsiffror (visst skiftar kvaliteten, men inga av serierna är egentligen sämre än valfri ”CSI” eller ”NCIS”). Att ”Lost” och ”Fringe” fortfarande går bra kanske har mer att göra med JJ Abrams namn än något annat.

Det ser mörkt ut för science fiction-genren. Men den har kommit tillbaka tidigare. ”Lost”, ”Heroes” och ”Battlestar Galactica” har visat att det går. TV-mediets nya generation av auteurer, som JJ Abrams, Ron Moore, Joss Whedon och Peter Berg, är dessutom aningen nördigare än andra. Och framför allt vansinnigt duktiga på att berätta historier. Om bara tv-bolagen har lite mer tillit till sin publik kan vi även i framtiden få ta del av sci fi som är lika bra som ”Battlestar Galactica”.

Backlash!

leave a comment »

Written by David Hylander

23 januari, 2009 at 15:10

Filter och webben: några kommentarer

with 2 comments

Det här är alltså en uppföljning på mini-intervjun med Mattias Göransson om hur Filter har valt att förhålla sig till webben.

Mattias säger:

”Istället kommer vår webb att fungera som ett komplement till papperstidningen. De händelser vi pekar fram mot i våra texter, kommer vi sedan att följa upp på webben när de väl inträffar. Precis som vi planerar att lägga ut våra kortare, mer debattdrivande texter allt eftersom de blir kalenderaktuella. Tidningen ger spaningen och »fördjupningen på förhand«, webben ger facit och kommentaren när händelsen väl inträffat.

Som jag ser det är det optimala att hitta ett system där webb och papper kompletterar varandra, och respektive medium används till det som det är bäst anpassat för.”

Det tror jag också. Mycket av den diskussion som pågår just nu handlar om att skissa på var gränsen går mellan den  journalistik som gör sig bäst på webben, och den som det fortfarande finns skäl att trycka på papper. Den slutsats som många av oss har börjat dra är att papperets del av kakan i slutändan kommer att bli ganska liten – ett komplement till webbjournalistiken snarare än tvärt om.

Grejen är ju att papper kostar, både pengar och tid. Så fort man börjar jämföra med webbens publiceringsformer blir kostnaderna för tryck och distribution av en papperstidning enorma. För att det ändå ska vara rationellt att publicera på papper så måste förstås vinsterna med pappersformen väga upp kostanderna.

I Filters fall går det att argumentera för att så är fallet. De erbjudet ett mervärde utöver texterna i sig: exklusivitet, ett behagligt och läsvänligt format, en produkt som är värd att spara och ställa i bokhyllan. Det är sånt som folk är beredda att betala för. Det är bättre än gratis, helt enkelt.

Filter kan dessutom kosta på sig kostanden i tid mellan det att en text blir färdig och att den når läsaren. Det enda de egentligen förlorar på vara en pappersprodukt är just interaktiviteten med läsarna… 

Vad gäller den tidskrift jag själv jobbar med, Novell, startade vi just med ambitionen att komplettera webben snarare än konkurrera med den. Men utvecklingen har gått oerhört snabbt under det dryga år som har gått sen vi började lägga upp planerna för Novell, och jag reviderar min uppfattning om hur man som magasinsjournalist ska förhålla sig till webben nästan från vecka till vecka.

Jag tycker till exempel att det vore väldigt spännande att publicera berättande reportage som är gjorda för webben, med webbens styrkor i åtanke, snarare än bara transkriberade från papperet. Vad skulle hända om man kombinerade reportagetext med ljud eller rörlig bild?

Att se hur magasinsvärlden tar sig an det här framöver ska hur som helst bli väldigt intressant. Om hur man har tänkt på ett par tidskrifter som har omfamnat webben kan du läsa här: InternetWorld och BusinessWeek.

Written by David Hylander

23 januari, 2009 at 14:50

Journalister på Twitter

with 5 comments

Det dyker upp nya namnkunniga journalister på Twitter varje dag nu. I eftermiddags anslöt Ebba von Sydow. Hon har redan 46 followers (upp från 45 under tiden jag skriver det här).

Andra svenska journalister som jag följer på Twitter: Johan Hilton, Kjell Häglund, Sofia Miriamsdotter, Andres Lokko, Adam Svanell, Björn Wiman, Johan Wirfält, Niklas Alicki, Annina Rabe, Per-Ola Mjömark och Olle Lidbom.

Nån jag har missat? Det är det förstås. Tipsa gärna i kommentarerna.