David Hylander

Jag är frilansjournalist och redaktör. Det här är en blogg och ett artikelarkiv.

Friend request, ett trubbigt verktyg

with 6 comments

Add to FriendsAdam Svanell frågade om jag hade några tankar om det här med att vara ”vän” med någon på till exempel Facebook.

Det hade jag, visade det sig.

Den senaste uppdateringen av Facebook – som de fortfarande verkar vara i gång med att fasa in; min flickvän har kvar den gamla varianten – är, bland annat, ett steg mot att förfina hur vi definierar, och ser på, våra relationer på nätet.

Den binära uppdelningen mellan vänner och icke-vänner är ju trots allt hopplöst trubbig och klumpig. I den privata sfären funkar den hyfsat, åtminstone till vardags. Men förr eller senare dyker en situation upp där vän-systemet blir otillräckligt. Relationsstatusen är det klassiska exemplet: Vem vill sända ut till kollegor, ytliga bekanta, gamla klasskamrater, att ett förhållande precis har tagit slut? 

Clay Shirky har pratat om just de problemen som filter failure. Före internet, när vi kommunicerade med varandra nästan uteslutande en-till-en, hade vi inga problem att begränsa spridningen av information. Det skedde utan att vi behövde fundera på det.

Men på internet, när vi kommunicerar lika mycket en-till-många, blir sociala filter nödvändiga. Och eftersom behovet är så nytt har vi väldigt lite erfarenhet av hur sådana filter ska fungera.

Att börja tänka på relationer som mer komplexa än vän/icke-vän är ett första steg mot en mer sofistikerad social kommunikation. Hittils har det skett delvis genom att olika tjänster har haft olika fokus. Facebook för privatlivet, LinkedIn för arbetslivet, till exempel. Sedan genomslaget bland mediemänniskor i Sverige har Twitter hyst en befriande icke-hierarkisk alla-till-alla-kommunikation som inte finns på Facebook.

Frågan är hur länge det består. Jag tror att vi i längden rör oss bort ifrån relationer på nätet som definierade av de sociala tjänster vi använder. Det naturliga är snarare att se våra relationer på nätet som förlängningar och förfiningar av våra relationer i livet i övrigt.  

De senaste Facebook-ändringarna ser ut som ett försök att ge sig in på Twitters arena, och på sikt, att bli en universalplattform för all social kommunikation på nätet. Om det ska lyckas kommer Facebook vara tvungna att omdefiniera vad det innebära att vara ”vän” med någon. Och ge varje användare möjligheten att själva definiera sina relationer utifrån väldigt mycket mer sofistikerade variabler än vän, eller inte.

Mer, och intressant, om Fejan-vänner på Bisonblog.

Written by David Hylander

13 mars, 2009 den 13:08

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Intressant skrivet! När jag började använda Facebook tänkte jag vara väldigt restriktiv med vilka jag addade som vänner – något som har visat sig extremt svårt att hålla. Resultatet blir att man får ”vänner” som man inte vill ska veta ”allt” om en, och därför börjar censurera sig själv. Frågan är hur länge man kommer orka hålla uppe detta narcissistiska flöde som internet blivit.

    lisagahnertz

    13 mars, 2009 at 13:28

  2. Jag har haft samma försiktiga inställning till Fejan-vänner, men jag tror att man kommer att få omvärdera det mer än en gång allt eftersom tjänsten utvecklas.

    Det där med narcissismen är också intressant men jag tror (eller hoppas i alla fall) att vi kommer att vänja oss av med det tillgjorda och beräknande som finns i kommunikationen på nätet. I bästa fall är det också en barnsjukdom. Annars lär vi få vänja oss vid det narcissistiska flödet…

    David Hylander

    13 mars, 2009 at 13:37

  3. Fast jag har från början haft olika listor över olika typer av relationer på Facebook. Den funktionen är dock halvsmidig, eftersom man till exempel när man lägger upp nya foton måste ange vilka vänlistor som ska kunna se albumet.

    Men jag håller med om att det är en intressant tanke, och den ställer oss inför obekväma beslut: ska jag definiera kompisen x som tillhörande min a- b- eller c-kompislista?

    Jag har också undrat varför man inte får bestämma vilka som ska kunna få tillgång till ens online-status i chatten.

    Kim

    13 mars, 2009 at 21:39

  4. Jag tror att utgångspunkter snarare borde vara: Vem är intresserad av det här? För vem är den här informationen relevant?
    Även om det finns undantag, som det där med förhållanden och annat känsligt, tror jag på öppenhet som grundprincip. Men allt behöver ju inte hamna i allas nyhetsflöde.

    David Hylander

    13 mars, 2009 at 21:59

  5. […] leave a comment » Jeff Jarvis skriver långt och intressant (det är i själva verket ett utdrag från hans bok “What Would Google Do?”) om vad som händer med privatlivet på den sociala webben. Han ger en resonerande – och optimistisk – överblick av de ämnen som jag skrev om härom dagen, och som diskuterades kort i kommentarerna till samma inlägg. […]

  6. Frida

    22 mars, 2009 at 11:18


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: