David Hylander

Jag är frilansjournalist och redaktör. Det här är en blogg och ett artikelarkiv.

Posts Tagged ‘Clay Shirky

Dagen i länkar 090601

leave a comment »

Nick Lemann at Columbia J-school Graduation (hos Shirky)

Bra tal/text om journalistikens utmaningar som de ser ut nu. Jag kände framför allt: varför gick inte jag på en sån här journalistutbildning?

Google Wave: Jeff Jarvis (om vad Wave innebär för nyheter) och Joey Baker (om vad Wave innebär för nätet). Och Mindpark-Daniel, med nyckelcitatet:

Nätet kommer att konvergera till tjänster som utgår från användaren snarare än företagen bakom produkten.

Ur ett journalistiskt perspektiv: Den egna sajten som kontaktyta till läsarna kommer bara att bli mindre och mindre.

Unni Drougge: Mer eller bättre?

Det som är fascinerande, eller skrämmande om man så vill, är att det bara blir tydligare att det är samma mönster som går igen över allt, oavsett bransch. Drougge sätter ord på vad det handlar om − nätet, makten, upphovsrätten, förändringarna − på ett strålande sätt.

WSJ startar Meat Loaf-blogg.

New Toy Story 3 Character Revealed

Den kommer nästa sommar. Jag är peppad. Tvåan var en milstolpe!

Written by David Hylander

2 juni, 2009 at 07:01

Håller journalisten på att bli en överflödig mellanhand?

with one comment

Cut out the middle man.”Publish, Then Filter” säger Clay Shirky.

Han menar: Med webben som verktyg kostar publicering väldigt nära noll, både i pengar och i ansträngning. I det läget är det knappast rationellt att hålla sig med en professionell mellanhand som filtrerar information före publicering. Filtreringen sker på annat håll, efter publicering, till exempel socialt. Journalistens roll som gatekeeper håller redan på att om inte försvinna så åtminstone förändras i grunden.

Frågan är hur länge vi journalister kan hålla fast vid en annan av våra hävdvunna uppgifter: den som mellanhand mellan läsaren och de offentliga personer som läsaren är intresserade av. Vad händer när den kommunikationen kan ske direkt, utan vår inblandning? När fotbollsspelare bloggar efter matchen och popstjärnor twittrar om sina konserter, varför ha en avlönad människa som springer omkring med mikrofon eller anteckningsblock bara för att fråga: ”hur känns det?”

Idag förklarar de åtalade i The Pirate Bay-målet att de kommer att kommentera domen på fredag i en Bambuser-sänd presskonferens, istället för att ge intervjuer. ”That way, everybody can participate, no matter how big they are, or if they’re even media or not. It’s more important for us to talk to those who are interested in the case itself than just the media who wants to be first and exclusive in order to sell more,” skriver Peter Sunde.

Vad händer om fler drar den slutsatsen, och börjar vända sig direkt till den intresserade allmänheten istället för att ta omvägen via media? Håller den professionella mellanhanden på att bli överflödig?

Written by David Hylander

16 april, 2009 at 17:17

Friend request, ett trubbigt verktyg

with 6 comments

Add to FriendsAdam Svanell frågade om jag hade några tankar om det här med att vara ”vän” med någon på till exempel Facebook.

Det hade jag, visade det sig.

Den senaste uppdateringen av Facebook – som de fortfarande verkar vara i gång med att fasa in; min flickvän har kvar den gamla varianten – är, bland annat, ett steg mot att förfina hur vi definierar, och ser på, våra relationer på nätet.

Den binära uppdelningen mellan vänner och icke-vänner är ju trots allt hopplöst trubbig och klumpig. I den privata sfären funkar den hyfsat, åtminstone till vardags. Men förr eller senare dyker en situation upp där vän-systemet blir otillräckligt. Relationsstatusen är det klassiska exemplet: Vem vill sända ut till kollegor, ytliga bekanta, gamla klasskamrater, att ett förhållande precis har tagit slut? 

Clay Shirky har pratat om just de problemen som filter failure. Före internet, när vi kommunicerade med varandra nästan uteslutande en-till-en, hade vi inga problem att begränsa spridningen av information. Det skedde utan att vi behövde fundera på det.

Men på internet, när vi kommunicerar lika mycket en-till-många, blir sociala filter nödvändiga. Och eftersom behovet är så nytt har vi väldigt lite erfarenhet av hur sådana filter ska fungera.

Att börja tänka på relationer som mer komplexa än vän/icke-vän är ett första steg mot en mer sofistikerad social kommunikation. Hittils har det skett delvis genom att olika tjänster har haft olika fokus. Facebook för privatlivet, LinkedIn för arbetslivet, till exempel. Sedan genomslaget bland mediemänniskor i Sverige har Twitter hyst en befriande icke-hierarkisk alla-till-alla-kommunikation som inte finns på Facebook.

Frågan är hur länge det består. Jag tror att vi i längden rör oss bort ifrån relationer på nätet som definierade av de sociala tjänster vi använder. Det naturliga är snarare att se våra relationer på nätet som förlängningar och förfiningar av våra relationer i livet i övrigt.  

De senaste Facebook-ändringarna ser ut som ett försök att ge sig in på Twitters arena, och på sikt, att bli en universalplattform för all social kommunikation på nätet. Om det ska lyckas kommer Facebook vara tvungna att omdefiniera vad det innebära att vara ”vän” med någon. Och ge varje användare möjligheten att själva definiera sina relationer utifrån väldigt mycket mer sofistikerade variabler än vän, eller inte.

Mer, och intressant, om Fejan-vänner på Bisonblog.

Written by David Hylander

13 mars, 2009 at 13:08

Mikrobetalningar på tapeten, men fungerar de?

leave a comment »

Går det att ta betalt för journalistik på nätet? Frågan har diskuterats på flera håll i USA i veckan. Nyckelordet är micropayments – pyttesmå kostnader för tillgång till enskilda artiklar.

Rex Sorgatz på utmärkta bloggen Fimoculous.com har en utförlig modell för hur mikrobetalningar skulle kunna fungera någorlunda friktionsfritt.  Han länkar vidare till gammelmediaskribenter som har förespråkat något liknande den senaste månaden. ”Let’s invent an iTunes for news” skriver David Carr i NYTimes,  ”How to save your newspaper”, lockar Walter Isaacson med i Time. Isaacson pratade om mikrobetalningar hos Jon Stewart i går.

Den andra sidan:

Clay Shirky skriver att mikrobetalningar bara fungerar i en monopolsituation, och definitivt inte i en värld av användare snarare än konsumenter. Vi använder innehåll på webben, genom att länka till det, dela det, kommentera det. En betalningsform som begränsar eller till och med förhindrar det användandet gör innehållet inte bara dyrare, utan dessutom fundamentalt sämre.

Ödsla inte tid på en dålig idé som ändå aldrig kommer att få fotfäste, är Shirkys slutsats.

Jeff Jarvis river av en hel lista på föreslagna finansieringsmodeller som han inte tror på. ”The real need for the future of journalism is to find business models that exploit the reality of the web,” skriver Jarvis.

Och det verkar tydligt vilka argument som har verkligheten på sin sida i det här fallet. Varje försök från tidningsbranschen att tygla en ny verklighet med gamla modeller för bara tankarna till det katastrofalt dåliga exemplet musikbranschen.

Dock, tack och lov, utan advokater.

Julhelgens medialäsning in review

leave a comment »

Jag har låtit både jobbet och bloggen vila över jul och nyår, men nu börjar det röra på sig igen. De senaste dagarna har jag läst ikapp alla mediarelaterade blogginlägg och artiklar som jag inte orkade med under ledigheten. Jag tänkte kickstarta 2009 genom att lista och länka till det som har fått en notering i Google Reader de senaste veckorna.

 

Intervju med Clay Shirky (del 2 här).

För och emot Jeff Jarvis:

Fred Wilson (med intressanta tankar om offentlighet på internet) och Ron Rosenbaum i Slate.

The Guardian om det nya året för magasinsmarknaden.

Bra sajt om hur journalister kan använda webbverktyg: NewsTechZilla.

Kevin Kelly bloggar sin tio år gamla bok New Rules For The New Economy.

Mer Jeff Jarvis: om att finanskrisen inte är en kris utan en förskjutning av grunderna för ekonomin, och om att LA Times tjänar tillräckligt med pengar på webben för att avlöna hela redaktionen.

Vetenskap: Wireds nedräkning av 2008 års största vetenskapliga genombrott är fascinerande, för att inte säga häpnadsväckande, femminutersläsning. En bra påminnelse om vilket fantastiskt verktyg vetenskapen är, och i vilken rasande fart världen förändras just nu.

Apropå musikindustrins tokerier: Chris Anderson rapporterar att Nine Inch Nails nya skiva var förra årets bäst säljande mp3-album – trots att bandet gjorde det tillgängligt gratis.

Mer från Andersons blogg: Adam Gurri har väldigt intressanta saker att säga om hur bloggandet påverkar journalistens roll som expert.

Annars har jag haft en trevlig ledighet. Träffat släkt och vänner, ätit väldigt god mat, diskat väldigt mycket och tittat på Deadwood. Hur har ni haft det?

Krisläsning

leave a comment »

Med anledning av Tribune-konkursen levererar Clay Shirky ett ganska brutalt omdöme om hur printmedia har sig själva att skylla för krisen man just nu befinner sig i.

Jeff Jarvis kommenterar Shirky, DN kommenterar Jeff Jarvis och Mindpark kommenterar DN. En hel del läsning, men omistlig sådan för oss som gärna vill ha en mediebransch kvar att jobba i.

Written by David Hylander

10 december, 2008 at 13:03

Tv-krönika: Generation Kill / Kristallen / Clay Shirky

leave a comment »

Publicerad i Hallands Nyheter 080912.

Suspension of disbelief, tänker jag när jag ser Alexander Skarsgård som marinkårssoldat i ”Generation Kill”, det verklighetsbaserade Irakkrigsdramat som hade premiär på Canal plus i förra veckan. Den svåröversättliga engelska termen beskriver det som händer när vi ser något på bioduken eller tv-skärmen som vi vet är på låtsas, men som vi ändå lever oss in i som om det vore på riktigt.
Det blir påtagligt för mig när Alexander Skarsgård, några avsnitt in i ”Generation Kill”, förvandlas från den där svenska dussinskådisen i fåniga ”Hundtricket”, till en livs levande marinkårssoldat, bataljonens kyligaste, på plats i Irak.
Skarsgård gör en smått fantastisk rolltolkning i sommarens mest omtalade tv-drama, baserat på journalisten Evan Wrights upplevelser som inbäddad reporter under Irakinvasionens första veckor. Men ”Generation Kill” är ett klassiskt ensembledrama utan tydliga huvudpersoner; en långsam, realistisk på gränsen till dokumentär skildring av krigets absurditet, brutalitet och tristess. Att tv-serien följer den journalistiska förlagan utan att krydda med extra action och dramatik gör den bara ännu mer spännande. Långsamt växer marinkårssoldaterna från stereotyper till hela, komplexa porträtt av livs levande människor. ”Generation Kill” tar sig tid att skildra något besvärligt utan att hänfalla till enkla knep.

Alexander Skarsgård dyker upp i ytterligare en dramaserie från amerikanska tv-bolaget HBO i höst, som vampyr i ”True Blood” med premiär i september. SVT har ett avtal med HBO, så räkna med att både ”True Blood” och ”Generation Kill” dyker upp i statstelevisionen så småningom.

***

Det är alltid lika tråkigt när branschens interna ryggdunkande ska legitimeras av ”folkets röst”. Tv-priset Kristallen röstades fram av tittarna, och Årets program blev fyrans underhållnings-hit ”Let’s dance”. Ett effektivt och omåttligt populärt program, javisst, men hur kul är det att lyfta fram något som alla redan känner till och gillar? Populariteten (för att inte tala om annonsintäkterna) borde få vara sin egen belöning. Tittarröstandet suddar ut trovärdigheten från ett tv-pris som skulle kunna vara ett effektivt sätt att sätta spotlighten på kvalitet och nytänkande.

***

I en föreläsning från i våras berättar författaren och it-filosofen Clay Shirky om en bekant som tittar på dvd tillsammans med sin fyraåring. Plötsligt går ungen fram och börjar rota i sladdarna bakom tv:n.
– Vad gör du?, frågar hennes pappa.
– Jag letar efter musen, säger fyraåringen.
Shirkys poäng är att det passiva tv-tittandet i längden kommer att ha svårt att konkurrera med medier som ger publiken en möjlighet att delta och interagera. Vilken fyraåring som helst vet att det är något fel på en skärm som saknar mus, menar han.
Föreläsningen finns förstås inspelad och upplagd på interaktiva videosajter som YouTube…

DAVID HYLANDER

Written by David Hylander

16 september, 2008 at 13:17