David Hylander

Jag är frilansjournalist och redaktör. Det här är en blogg och ett artikelarkiv.

Posts Tagged ‘Entourage

Californication kör om Entourage igen

leave a comment »

För att följa upp förra veckans inlägg: helgens Entourage var tillbaka i småflåsig slentrian medan säsongens fjärde Californication var fenomenalt. Californication har ett väldigt lättjobbat grundkoncept – sex, knark och en skitrolig David Duchovny i huvudrollen – och man kan förstå att det med sådana förutsättningar blir lätt att bara falla tillbaka på skruvade men simpla plotlines. Nån droppar lite E, Hank går ner på fel tjej; det funkar ju, man garvar och kollar nästa vecka också.

Men när Californication görs med sådan här möda, är så här välskrivet, välfilmat, välspelat, är den så oerhört mycket mer än bara grabbig partyhumor i klädsamt dramasvarta kläder. Då gör kontrasten mellan det skruvade och det allmänmänskliga att helheten blir väldigt mycket större än summan av delarna.

Någon i Killinggänget, jag minns inte vem, pratade i samband med Fyra nyanser av brunt om att humor blir mycket mer intressant om man låter publiken skratta nästan ända in i mål, innan man fäller dem med något tragiskt så att skrattet fastnar i halsen. Det var längesen jag såg den principen tillämpas lika bra som i veckans Californication.

Written by David Hylander

20 oktober, 2008 at 17:08

Mansmåndag

with 2 comments

 

Vuxna män gör omogna saker tillsammans.

Vuxna män gör omogna saker tillsammans.

Jag har valt bort tredje säsongen av Dexter, och True Blood får vänta tills min flickvän kommer hem från jobbet, så just nu betyder måndagsmorgon dysfunktionalitetssentimental manlighet och dekadent Hollywood-satir. Entourage och Californication gör sig bra efter varandra; de är ju så gott som samma serie, före respektive efter fyrtioårskrisen och den första ungen. Och helgens avsnitt visade sig vara två höjdare.

 

Californication (äntligen ett nytt avsnitt efter de två som dök upp på nätet för över en månad sedan) trappade upp fint, från den bakvänt rörande scenen där Hank målar tånaglarna på en hora istället för att ligga med henne (dysfunktionalitetssentimentalt, som sagt) över två slapstickinfantila pojkmansslagsmål till krisläge med Karen och säsongens första, frustrerade cigg.

Californication-säsongens tema – Hank vill verkligen vara trogen och ansvarsfull men omgivningen är för mycket av en sex-drugs-&-rock’n’roll-lekstuga för att han ska ha en chans – är förstås tillskruvat, men ändå i någon mening en ganska allmängiltig metafor för det manliga tillståndet: det är helt enkelt inte så lätt att vara en känslomässigt mogen vuxen människa när man i hela sitt liv har kommit undan med att bete sig som en spjuveraktig, självupptagen pöjk.

Samma dilemma återkom, om en med betydligt mer allvariliga övertoner, i veckans Entourage, ett riktig bra avsnitt efter förra veckans småfåniga svamptripp-i-öknen-konceptplot. Den gamle kåkfararen Dominic dök upp igen, men med oväntat karaktärsdjup den här gången. Upplösningen, fint mansmusiksatt med Faces ”Ooh La La” och Neil Youngs ”Only Love Can Break Your Heart”, var riktigt rörande.

Omogen manlighet är förstås fortfarande the name of the game i Entourage, men serien är som bäst när karaktärerna visar att de faktiskt brottas med grabbighetens baksidor ibland.

Written by David Hylander

13 oktober, 2008 at 12:32

Snart snart snart

leave a comment »

Det börjar spritta i kroppen av uppdämd förväntan och det kan bara betyda en sak: Tv-hösten närmar sig. Vad sägs om guilty pleasures-söndagar med True Blood och Entourage på HBO (premiär den 7 september) OCH Dexter och Californication på Showtime (premiär den 3 oktober). Och sen Boston Legal (22 september), Grey’s Anatomy (25 september) och The Office (också 25 september). Det är som att alla ens vänner flyttar hem efter sommarjobbandet på samma gång!

Men än så länge är det bara jag och Weeds, som i och för sig har blivit en kär tisdagsritual under sommaren. Efter tio avsnitt av jovialisk dysfunktionalitetshumor börjar världen att kollapsa kring Nancy igen och det är läskigt men ändå fint. Man kan inte vara feel good-tv för en förtappad generation hela tiden. Två säsonger till är ju redan beställda.

Written by David Hylander

27 augusti, 2008 at 11:49