David Hylander

Jag är frilansjournalist och redaktör. Det här är en blogg och ett artikelarkiv.

Posts Tagged ‘Kjell Häglund

Dagstidningarna behöver symbiosen med bloggarna för att överleva

with 4 comments

Bi och blomma i symbios. CC-licensierad bild tagen av Raphael Ullman.

De traditionella dagstidningarnas förespråkare påstår ibland − här, till exempel − att de är de enda som producerar riktiga nyheter, som bloggar och andra nymodiga publikationsformer i sin tur aggregerar och kommenterar. Utan dagstidningar inget bränsle för bloggarna, med andra ord.

I dag  påminde två olika nyhetshändelser mig om det påståendet, på helt olika sätt.

Först noterade Kjell Häglund på Twitter att DN och Svenskan hade skrivit om samma Ekot-inslag, med samma lånade pratminus, till var sin ”egen” nyhetsartikel.

Sen skrev min gode vän Adam Svanell på sin blogg om vad Lena Adelsohn Liljeroth hade sagt om The Pirate Bay-domen på en branschmiddag i går kväll. Det ”avslöjandet” plockades upp av diverse nyhetsredaktioner och är för närvarande toppnyhet på svd.se. (Nu råkar Adam vara frilansmedarbetare på Svenskan, men det var inte i den egenskapen han uppmärksammade Liljeroths uttalande. Han var på plats som privatperson och skrev om det i sin privata blogg.)

Nyheternas ekosystem är knappast så okomplicerat att bloggarna är parasiter och dagstidningarna näringsalstrande värdkroppar. Stora redaktioner kan förstås ägna sig åt en granskande journalistik som en bloggare − eller ens en mindre nyhetsredaktion − har möjlighet till. Men det finns saker de inte kan göra, till exempel vara överallt samtidigt. Om de båda parterna bara ger sig själva tillåtelse (och bloggarna gör det redan) kan förhållandet vara ett av ömsesidig nytta. Av symbios, för att fortsätta med den biologiskt inspirerade metaforen.

Den där arrogansen från delar av de traditionella medierna − Jan Guillou som påstår att nyheter blir nyheter när de plockas upp av dagstidningsredaktionerna, inte att förhållandet är det omvända − är ju egentligen bara ett problem om det kommer i vägen för förändringsarbetet. Oviljan att förhålla sig symbiotiskt till nyheternas ekosystem är ju om inte annat ett enormt resursslöseri.

När DN skickar Zaremba till Vojakkala, till exempel, investerar de i en journalistik som gör dem relevanta och värdefulla , som oavlönade bloggare inte kan ägna sig åt. Det är en investering som jag är övertygad om kommer att betala sig i längden.

När de sätter en reporter på att skriva exakt samma Ekot-rewrite som en reporter på Svenskan jobbar med i samma stund betalar de bara för en väldigt dyr variant av ctrl+c, ctrl+v.

Journalister på Twitter

with 5 comments

Det dyker upp nya namnkunniga journalister på Twitter varje dag nu. I eftermiddags anslöt Ebba von Sydow. Hon har redan 46 followers (upp från 45 under tiden jag skriver det här).

Andra svenska journalister som jag följer på Twitter: Johan Hilton, Kjell Häglund, Sofia Miriamsdotter, Andres Lokko, Adam Svanell, Björn Wiman, Johan Wirfält, Niklas Alicki, Annina Rabe, Per-Ola Mjömark och Olle Lidbom.

Nån jag har missat? Det är det förstås. Tipsa gärna i kommentarerna.

Seth Godin ställer en relevant fråga om papperstidningar

leave a comment »

Om (eller när) papperstidningarna försvinner, vad kommer vi att sakna? Seth Godin ställer den frågan och konstaterar att det enda som det inte är självklart att nätet kan hantera är lokaljournalistik och undersökande journalistik, men att 

”Newspapers took two cents of journalism and wrapped in ninety-eight cents of overhead and distraction.”

Med andra ord: när man tar bort kostnaderna för tryck och distribution och sidoverksamheter är journalistik faktiskt en ganska billig verksamhet.

Jag tror inte heller att den goda journalistiken i sig är i någon fara. Det finns en efterfrågan och det finns människor (dvs journalister som behöver försörja sig) med en stark motivation att hitta nya, hållbara sätt att bedriva journalistik.

Däremot undrar jag om vi förlorar något i den andra änden ifall vi överger papperet. Det är samma funderingar som jag fick angående tv-mediet när Kjell Häglund tittade förbi med ett par kommentarer i går: Vad får det för konsekvenser när vi byter gamla sätt att konsumera media mot nya?

Tappar vi till exempel bredden och variationen som, egentligen mest av en slump, finns i en morgontidning? Förlorar vi något av lugn och eftertanke när vi inte längre får vår information i ett avgränsat paket med början och slut?

Jag tror det är den sortens frågor vi kommer att ställa oss när det nya medielandskapet börjar ta form, snarare än den förskräckta: var tog den goda journalistiken vägen?

Written by David Hylander

14 januari, 2009 at 15:38

Publicerat i Blogg

Tagged with , , , , ,

Be’tipul i svensk tv

with 3 comments

Jag förutsätter att du läser Weird Science och därmed redan har förstahandsinformation om det här, men jag måste ändå uppmärksamma: efter att Kjell Häglund hyllat Be’tipul, den israeliska förlagan till In Treatment, i tidningen Axess, plockade AxessTV upp bollen och skaffade sig rättigheterna till serien. Den börjar sändas ikväll.

Jag är osäker på om jag har AxessTV i mitt kabelutbud, annars hade Be’tipul varit en obligatorisk hållpunkt under de närmaste veckornas vardagskvällar. Och att Kjell Häglund med sin entusiasm, sin koll och sin kunskap ännu en gång har puttat det svenska tv-utbudet i rätt riktning är inget annat än en kulturgärning.

Written by David Hylander

12 januari, 2009 at 11:11

Publicerat i Blogg

Tagged with , , , , ,

Brooker-helg, och Frost/Nixon

leave a comment »

Efter Kjell Häglunds bloggning om Charlie Brooker i förra veckan började jag först kolla på Dead Set, och sen på Charlie Brooker’s Screenwipe. Dead Set är underhållande, riktigt ruskig zombieskräck, med smarta satirinslag som får ta lagom stor plats. Men har ju Kjelle redan konstaterat med betydligt mer finess än vad jag kan uppbåda, så jag nöjer mig med att tipsa om att en anonym välgörare har lagt upp den här fantastiska spellistan på Youtube, med samtliga avsnitt av Screenwipe i följd. Brooker är så bra att han är värd att kolla på även när ämnet är två år gamla brittiska dokusåpor.

Jag har förresten också sett David Frosts intervju med Nixon om Watergate i helgen (den är aktuell med ny dvd-utgåva och filmatisering). De verkar ha rensat upp på Youtube i samband med dvd-släppet, så jag kan inte länka till den fantastiska avslutningen där Nixon, till slut, efter timma efter timma av intervjuer, sänker garden och pratar med hjärtslitande uppriktighet om skandalen som blev hans berömda fall. Det är klassisk journalistik som man ska passa på att se nu när den är aktuell.

Ett litet smakprov finns i alla fall här:

Written by David Hylander

15 december, 2008 at 00:46

SVT:s verklighet överträffar dikten

leave a comment »

Apropå Arrested Developmen: Kjäll Häglund uppmärksammar på den här pressbilden för SVT:s nya filmkrönikan-för-barn, Pang pang:

Programledarna lyckas alltså se ut exakt som David Cross och Will Arnett i infantilistiskt hårdrocksansiktshår (naturligtvis påmålat med märkpenna, alternativt i form av billiga mexikanska hårinplantat). Man kan till och med föreställa sig sammanhanget: Gob får för sig att han ska trolla bort 1000 liter popcorn, och Tobias hakar på för att han inbillar sig att det ska ge en skjuts åt hans misslyckade skådiskarriär.

Det hela slutar förstås i genant slapstick-katastrof; antagligen en bra prognos för hur SVT lyckas med sitt senaste försök att reducera populärkulturell bevakning till gapig folklighet och sköna snubbar med könshår i ansiktet.

Written by David Hylander

11 oktober, 2008 at 14:43

Oavlönat gubbmys

leave a comment »

Jan Gradvall och Kjell Häglund tjabbar med bloggförfattarna i kommentarerna till det här inlägget på Byt Namn-bloggen. Väldigt skojigt, särskilt när man har vuxit upp med att läsa tidningen Pop och fortfarande, innerst inne, tycker att det inte finns något roligare än när Jan Gradvall och Kjell Häglund tjabbar om grejer. I det här fallet handlar det om att jobba gratis som tyckare i radio och tv. Men mest: gubbtrivsamt gnäll i glada vänners lag.

Jag och min vän Niklas intervjuade Gradvall på ett flådigt café på Östermalm för några år sedan. Han var trevlig och försynt och levererade 6000 tecken åsikter om ett ämne som han inte hade något personlig vinning av att diskutera – oavlönat arbete om något. Två osnutna journaliststudenter gick tacksamma därifrån.

Kjell Häglund har jag aldrig träffat eller ens sett i verkliga livet. Finns han egentligen på riktigt? Skoja; jag när alltjämt en förhoppning om att få ta en öl med herr Häglund någon gång. Är han lika knivskarpt butter i verkligheten? Kjell, om du läser det här: hör av dig!

Written by David Hylander

3 september, 2008 at 18:31