SvD publicerar Filters The Pirate Bay-reportage

Det här hade jag helt missat:

Svenska Dagbladet har köpt in(?) Filters reportage om Carl Lundström, mannen som står åtalad för att ha finansierat The Pirate Bay och kör det på webben. Smart av SvD, bra reklam för Filter.

Kanske en gångbar webbstrategi för Filter (och liknande tidningar) – att samarbeta med medier som har en etablerad webbplattform. På så sätt kan de behålla sitt fokus på pappersmagasinet och ändå komma runt det som bland annat Sofia Mirjamsdotter har gett dem kritik för: att texter som inte finns på webben inte blir en del av diskussionen i sociala media.

Dagens pop: Buckingham & Wilson

Min gode vän Adam Svanell ägnade gårdagskvällen åt att sprida Lindsay Buckinghams smittande ”Holiday Road” omkring sig.  Det fick mig att fundera närmare på vilka Fleetwood Mac-låtar det är jag gillar egentligen, och det visar sig förstås nästan uteslutande vara Buckinghams. ”Save Me A Place” och ”That’s All For Everyone” från Tusk, ”Second Hand News” och ”Go Your Own Way” från Rumours. Finns på Spotify.

Som också har den rykande färska Jenny Wilson-skivan i katalogen. Mer imponerande är den där U2-plattan, om du frågar mig. Den har ju dessutom funnits på The Pirate Bay i flera veckor… (skoja!)

The Pirate Bay-rättegångens Hollywoodskurkar och kollektiva blombombningar

Att piraternas kallar TPB-rättegången för en ”spectrial” har känts lite småfånigt, eller åtminstone överdrivet. Men ju mer man lyssnar på förhandlingarna (och det är verkligen inte svårt att  fastna framför SVT 24:as livesändning) ju mer får man känslan av att de träffat helt rätt i din beskrivning av rättegången som en teaterföreställning.

Särskilt när musikindustrins ombud, advokaten Peter Danowsky, gör sitt bästa för att framstå som värsta sortens Hollywoodskurk. Han är nästan osannolikt osympatisk. I dag förhörde han KTH-professorn Roger Wallis på ett sätt som påminde om en tonårig mobbare som överdoserat på machojargongen i dåliga b-actionfilmer.

Danowsky pratar dessutom  förvillande likt Micke Persbrandt. Man får nästan dubbelkolla; har rättegångssändningarna av misstag ersatts av ljudspåret från en gammal Wallanderfilm? Sådana misstankar är i och för sig lätta att avfärda: det här är faktiskt underhållande.

Efter förhöret frågade domaren Roger Wallis om  han ville ha någon ersättning för sin dag i rätten. ”Ni får gärna skicka blommor till min fru,”  svarade Wallis, men det kunde rätten inte ordna.

Det var, när jag skriver det här, för någon timma sedan. Redan har hundratals TPB-anhängare organiserat sig för att skicka blombud till fru Wallis. (Uppdatering: ny länk)

Ett spektakel, som sagt.

Uppdatering: Oscar Swartz kallar målsägandesidans behandling av Roger Wallis för en medial katastrof.

Ut ur bloggskuggan

För lite över en vecka sen drabbades jag av digital utmattning. Jag orkade helt enkelt inte tycka eller tänka något, om The Pirate Bay-rättegången, om nya DN.se, om innehållet i min Google Reader. Det kändes bara stökigt och jobbigt. I helgen tog jag till och med en datorfri dag. Jag sträckläste Malcolm Gladwells ”Outliers” i fotöljen och städade i stället. Det var skönt. Tankarna kändes klara och lugna för första gången på länge.

Så bloggen har fått vila ett tag, men i dag vågar jag logga in igen, skriva några rader. Kanske  rent av kommentera ett eller annat.

Vi får se.

Pirater överallt

”Det känns verkligen som om hela [The Pirate Bay-rättegången] kommer att bli en enda lång happening,” twittrade Sofia Mirjamsdotter alldeles nyss. Medieuppladdningen inför Den Stora Upphovsrättsbataljen börjar bli intensiv.

Piraterna själva (TPB och Piratbyrån i det här fallet) kallar rättegången för en Spectrial – en spektakelrättegång – och har börjat hårdbevaka på sin sajt med samma namn.

Svt.se kommer att liveströmma ljudupptagningar från rättegången (videokameror är inte tillåtna inne i rättssalen).

Och Henrik Torehammar ska prata Piraträttegång i sex (6!) timmar på måndag, som ju alltså är dagen D i det här fallet.

Vem kommer förresten på den bästa piratrelaterade rubriken/liknelsen/formuleringen under de kommande veckorna?  Själv ser jag gärna referenser till kölhalning. Man kanske borde instifta något slags pris?

Mikrobetalningar på tapeten, men fungerar de?

Går det att ta betalt för journalistik på nätet? Frågan har diskuterats på flera håll i USA i veckan. Nyckelordet är micropayments – pyttesmå kostnader för tillgång till enskilda artiklar.

Rex Sorgatz på utmärkta bloggen Fimoculous.com har en utförlig modell för hur mikrobetalningar skulle kunna fungera någorlunda friktionsfritt.  Han länkar vidare till gammelmediaskribenter som har förespråkat något liknande den senaste månaden. ”Let’s invent an iTunes for news” skriver David Carr i NYTimes,  ”How to save your newspaper”, lockar Walter Isaacson med i Time. Isaacson pratade om mikrobetalningar hos Jon Stewart i går.

Den andra sidan:

Clay Shirky skriver att mikrobetalningar bara fungerar i en monopolsituation, och definitivt inte i en värld av användare snarare än konsumenter. Vi använder innehåll på webben, genom att länka till det, dela det, kommentera det. En betalningsform som begränsar eller till och med förhindrar det användandet gör innehållet inte bara dyrare, utan dessutom fundamentalt sämre.

Ödsla inte tid på en dålig idé som ändå aldrig kommer att få fotfäste, är Shirkys slutsats.

Jeff Jarvis river av en hel lista på föreslagna finansieringsmodeller som han inte tror på. ”The real need for the future of journalism is to find business models that exploit the reality of the web,” skriver Jarvis.

Och det verkar tydligt vilka argument som har verkligheten på sin sida i det här fallet. Varje försök från tidningsbranschen att tygla en ny verklighet med gamla modeller för bara tankarna till det katastrofalt dåliga exemplet musikbranschen.

Dock, tack och lov, utan advokater.

Gästblogg om JMK och webben: Albin Grahn

I går skrev Per-Ola Mjömark om webbundervisningen på JMG, journalistutbildningen på Göteborgs universitet. I dag följer Albin Grahn upp med att kommentera situationen på motsvarigheten i Stockholm, JMK.

”JMK sparkar rumpa”

På schemat stod: ”Hur du med 500 kronor och två timmars arbete kan sparka rumpa med 90 procent av Sveriges tidningswebb”. Han hade höga ambitioner, webbredaktören som i maj 2008 kom till JMK för att lära oss om webbpublicering. Men det blev inte riktigt som han hade tänkt sig.

I ett försök från kursansvariga lärare att slå samman webb- och researchkurserna var det inte nyhetsjournalistik vi skulle göra, utan djupresearchade artiklar med tre dagars produktionstid. Föreläsarna var en hastigt sammankallad skara av folk med i varierande grad webbrelaterade arbeten. Resultatet blev en spretig och illa sammanhållen kurs. 

Våra artiklar lades upp på sajten som webbredaktören satt upp, som inte tillät variation i rubrikstorlek, artikeltyp eller annan prioritering. Sajten hade ingen förstasida och alltså ingen möjlighet till att öva redaktörskap. Skillnaden mot de textinlämningar vi haft tidigare var minimal, diskussionerna utgick från samma premisser som tidigare och rörde knappt alls sådant som är specifikt för nätet.

För mig och mina klasskamrater blev det alltså väldigt lite rumpsparkande med övrig svensk tidningswebb, och väldigt lite ny kunskap över huvud taget om man jämför med de andra momenten i vår utbildning.

Men webbredaktören då, han som spände bågen så hårt? 

Efter kursens slut förklarade han att han, av den förfrågan som JMK skickat till honom, inte riktigt förstått att det var den journalistiska biten vi var intresserade av. Han bad om ursäkt för ”missriktat kursinnehåll” och bad oss studenter om hjälp med upplägget inför nästa år. 

Jag kan bara hoppas att årskurserna efter oss får jobba med riktiga nyheter på en vettig sajt, gärna i Polopoly, Escenic eller motsvarande programvara. Presentation, utbyggnad och uppdatering, rewriting, länkning och annan hänvisning, samt nyhetsvärdering på nätet borde vara självklara inslag i momentet webbjournalistik. JMK är bra, men utbildar än så länge bara för print.

Albin Grahn lämnade JMK vid årsskiftet. Just nu arbetar han för tidningsbyrån A4 och på Svenska Dagbladet.

Gästblogg om JMG och webben: Per-Ola Mjömark

Jag bad min gode vän Per-Ola Mjömark, som läser journalistutbildningen på JMG i detta nu, att skriva några rader om hur webbundervisningen där ser ut i detta nu. 

”Ni måste finnas på bloggen”

Förra året satt jag i en föreläsningssal på JMG i Göteborg. Av någon anledning hade diskussionen kommit in på ämnet bloggar. En äldre anställd frågade medelst handuppräckning hur många i klassen som bloggade. Inte många, visade sig. Något som fick henne att utbrista ”Ni måste finnas på bloggen!”.

Det blev en stunds obekväm tystnad i salen. Många tittade förvånat på varandra när det hände. Vi förstod inte riktigt om det var en felsägning, eller om hon inte förstod. Men ju mer jag tänkt på händelsen, desto klarare ser jag det. Kommentaren beskriver nämligen webbutbildningen på JMG rätt bra. Man menar väl, men det blir så fel.

På Journalistutbildningen i Göteborg hänger man nämligen inte riktigt med i utvecklingen. Fortfarande jobbar man på gammelmediavis även på webben. De webbprojekt som görs är nästan uteslutande magasin och feature. 

Även i Stockholm går det till på liknande sätt har jag förstått. En bekant som läst på JMK beskrev det som att ”man tassar runt det som är specifikt för webben, och kör på som vanligt fast man trycker ut det på en ful Drupalsida istället för på papper. Och så låtsas man att man har gjort en nyhetssajt”.

Sociala medier, webb 2.0 eller användargenererat innehåll är begrepp som få JMG-lärare känner till, än mindre använder. Detta år 2009, när RSS-läsaren och Twitter börjar bli lika viktiga journalistiska verktyg som pennan och blocket. Är det en generationsfråga? Eller bara ren lättja? 

Jag vet faktiskt inte. Men när vi står på tröskeln till något fundamentalt nytt, kan inte en av Sveriges mest välrenommerade journalistutbildningar sticka huvudet i sanden och pumpa ut tråkiga nyhetssidor. Det är inte vad webben handlar om. Det är ingen plats där man trycker in gammalt kunnande och hoppas att det ska fungera. Möjligheterna är så oändligt mycket större. 

Med nya tider kommer nya verktyg. Jag ser gärna att personerna som ska lära mig att använda dessa påminner mer om Martin Jönsson, än om den amerikanske senatorn Ted Stevens.

Per-Ola Mjömark skriver om webb och media  på mjomark.com. I morgon gästbloggar Albin Grahn om sina erfarenheter av webbundervisningen på JMK i Stockholm.

Helgläsning om The Pirate Bay-rättegången

Om en vecka och en dag börjar Den Stora Upphovsrättsstriden i Stockholms tingsrätt. Den här helgen har dagstidningarna börjat köra sina inför-grejer, och det är utmärkt bakfylleläsning. Min käre vän Adam Svanell i Svenska Dagbladet. Anders Rydell i Aftonbladet. DN hade en lång text i fredags, och så kör Sydsvenskan sin upphovsrättsspecial (.pdf) i dagens tidning.

Sydsvenskans fildelningsexperiment har föranlett Joakim Jardenberg att  skriva den här väldigt intressanta texten om hur tryckfriheten spelar in i Pirate Bay-härvan.

The New York Times wants to get paid

”Digital information wants to be free because the laws of economics demand it,” sa Chris Andersson när han talade i Malmö i förrgår.

”Information wants to get paid,” säger New York Times-redaktören Bill Keller.

Frågan är om det han menar inte är att New York Times vill ha betalt.

Via Vassa Eggen.